Produkten har blivit tillagd i varukorgen
Att avnjuta en cigarr är troligen ett av de bästa sätten att varva ner och njuta av livet. Men lika underbart som det är att njuta av dem, lika komplicerat och arbetsamt är det att framställa dem. I denna serie ska vi försöka ge oss i kast med att förklara hur en cigarr blir till, från frö till dess att du håller den i din hand.
För att kunna rulla en cigarr så behöver man givetvis först råmaterial. Det enda material som en cigarr består av är tobaksblad, inga andra ämnen tillsätts under tillverkningen. För övrigt är detta ytterligare ett skäl till att det är 100 % fel att på något som helst sätt koppla samman cigarrer med cigaretter (som innehåller flera hundra tillsatser).
Jorden och klimatet i det område där tobaksplantan växer är två av de faktorer som spelar absolut störst roll för hur, och vad, plantans blad kommer att smaka. Att kultivera tobaksplantor är en mycket komplex uppgift, tror man att det bara är till att stoppa frö i marken och se det gro så har man gravt misstagit sig.
Ett exempel kan vara att man på ett tobaksfält även planterar andra grödor under den period då det inte är säsong för tobak. Dessa andra grödor, exempelvis jordnötter, skördas sedan och spillet hamnar i jorden och blir till näring för tobaksplantorna som man sedan planterar. Detta har en stor inverkan på vilka smaker som bildas i tobaksbladen och som sedermera hamnar i din cigarr. Just denna teknik kallas för ”crop rotation” eller, fritt översatt, grödorotation på svenska. För mer information kring hur jordmån och klimat påverkar så kan du läsa vår artikel om terroir.
En metod som blir allt vanligare är att man sår frön inomhus i ett värmehus och sedan planterar färdiga plantor ute på åkern. Traditionellt så sår man fröna direkt ute på åkern. Att istället plantera färdiga plantor gör att man får ett bättre utfall på sin skörd då plantorna generellt är mer motståndskraftiga för både hårt väder och angrepp från skadedjur etc.
När plantorna växer så står man inför flera svåra val, när ska man gödsla och när är bästa tidpunkt för skörd? Dessa frågor är mycket viktiga för att få rätt kvalitet samt en jämn nivå på sin skörd.
När plantorna nått rätt mognad så skördas bladen i olika grupper som kallas för ”primings”. De första som skördas kallas för ”first priming” (första primningen), dessa blad växer närmast marken och får därför mindre ljus än bladen högre upp. Ett resultat av detta blir att dessa blad är jämna och fina utan stora ådror samt har en delikat och lugn smak. Dessa blad kallas vanligen Volado.
När den första primningen är skördad så bevakar man plantorna för att se när nästa mognadsfas inträder. När tiden är rätt så skördar man andra, tredje, fjärde och ibland både femte och sjätte, primningen. Ju högre bladen sitter på plantan desto tjockare, smakrikare och starkare (nikotin) är de. Bladen i mitten av plantan kallas vanligtvis för Seco och bladen högst upp kallas för Ligero (och ibland nämns även Corona). De flesta plantor ger cirka 20 % Volado, 60 % Seco och 20 % Ligero. Hela plantagen kan också anpassas efter vad man är ute efter att få ut av skörden, vill man främst få fram fina täckblad så täcker man exempelvis över hela plantagen för att skydda plantorna mot solen etc.
Du kan läsa mer om hur tobaksplantan är uppbyggd i vårt inlägg om tobaksplantans blad.
Efter att tobaken är skördad så väntar en process med efterbehandlingar, som i genomsnitt pågår under cirka 30 dagar. Under denna process så hängs bladen i träskjul eller lador. Här torkas bladen sakta för att försiktigt dra ut fukten och frisläppa det naturliga sockret som bladen innehåller.
Under torkningsprocessen så ändrar bladen färg och går från gröna till gula, brandgula och slutligen bruna. När bladen blivit bruna och dess ytterkanter börjar att krusa sig så är de redo för nästa steg.
Torkningen görs mestadels naturally men ibland används kol, trä, propan eller naturgas som värmekälla. Blad som ska bli täckblad brukar kurera i stängda lador för att skydda dem från sol, regn och vind, medan omblad och inlaga brukar finnas i mer öppna faciliteter.
Torkningsprocessen är mycket svår att bemästra och det tar många års erfarenhet för att bli bra på det. Dörrarna till ladan/skjulet öppnas och stängs beroende på väder och hur klimatet i ladan är. Det kräver konstant övervakning för att torkningen ska fortlöpa med bästa möjliga resultat. När processen är klar så plockar man ner alla blad och, baserat på bladtyp, så skickas de vidare för fermentering.
Fermentering, eller jäsning, är en naturlig process under vilken bladen fortsätter att mogna och nikotinet avtar. Utöver detta så utvecklas också bladens karaktär i form av arom, smak och färg. Hur utvecklingen av karaktären sker styrs noggrant genom förutbestämda standarder kring hur processen ska se ut.
Under fermenteringen så staplas bladen i balar som kallas ”bulks” och som förutom bladen även är täckt av säckväv för att hålla fuktnivån på en bra nivå. En bal innehåller runt 1 800 till 2 300 kg tobaksblad. Kombinationen av det vatten som finns kvar inne i bladet och vikten från alla tobaksblad skapar en naturlig värme som gör att bladen mognar. Under denna process så släpper bladen ifrån sig den naturliga ammoniak som finns, något som tillverkarna generellt vill bli av med. Det är även här som ytterligare nikotin försvinner från bladen. Vidare så kan man under jäsningen till viss del styr vilken färg bladen skall få. Temperaturen i balarnas kärna kontrolleras dagligen och varje vecka så öppnas hela balen, man skakar om bladen, adderar fukt vid behov, och man roterar bladen så att de yttersta läggs innerst, de översta nederst och tvärt om. Detta säkerställer att man får en jämn fermentering genom hela balen.
Hur länge en fermentering pågår är mycket olika och lite av en hemlighet då det i hög grad påverkar karaktären på tobaken. Några av faktorerna är vilken sorts tobak det rör sig om, var på plantan bladen har växt, tjocklek och vad bladen ska användas till (inlaga, omblad, täckblad, samt i vissa fall vilket märke och linje som de ska användas för)
Efter fermenteringen så sorteras bladen ett åt gången av erfarna arbetare. Täckbladen sorteras in i olika grader beroende på stjälkens position på bladet, texturen på bladet, färg samt storlek på bladet. Som man kan förstå så är detta en mycket arbetsintensiv process och det finns en uppsjö av faktorer att ta hänsyn till för varje blad som passerar sorterarnas händer.
Täckbladet är det yttersta bladet på cigarren och är alltså det som är synligt för den som avnjuter cigarren. Detta blad måste därför ha precis rätt färg för den cigarr som det ska användas för. Utöver färgen så ska bladet vara fritt från skönhetsfläckar så som vattenmärken eller ”green patches”, som är gröna små fläckar vilka uppstår när inte allt klorofyll försvunnit ut ur bladet (och som ofta misstas för mögel). Täckbladet måste också vara helt, det vill säga utan revor samt så ska bladet ha så små och fina ådror i sig. Ådrorna gör inte bara att bladet ser mindre tilltalande ut utan kan även påverka glödlinjen, en för tjock ådra kan helt enkelt göra att glöden behöver längre tid för att ta sig igenom vilket medför att cigarren brinner snett.
Att sortera inlagan är enklare då man inte behöver ta hänsyn till bladens utseende. Dessa blad sorteras bara in i 3 till 4 kategorier. Gällande omblad så baserar man sorteringen på bladens textur och givetvis att det är helt så att det kan hålla inlagan på plats.
De riktigt fina täckbladen som får högt betyg används för de finaste cigarrerna. Ett exempel är Cohibas Behike-linje där täckbladen har extremt fin yta och kraven för dessa är extrema. Det är därför tillgången på dessa cigarrer är mycket begränsad. När detta skrivs så har skördarna på Kuba gått ganska dåligt i 4 år och detta har gjort att mängden riktigt fina blad har varit minimal. Istället för att tumma på kvalitén så tillverkar man helt enkelt inga eller mycket få cigarrer. Därför har vi knappt fått in några cigarrer i Behike-linjen på cirka 8 månader. Detta är en del av livet som cigarrintresserad och något som helt enkelt kommer med hobbyn, man kan tyvärr inte alltid få det man vill ha.
När fermenteringen och sorteringen är klar så genomgår tobaksbladen en andra lagringsprocess. Detta steg har till syfte att ytterligare frigöra den ammoniak som finns kvar i bladen, vilket i sin tur förstärker tobakens smaker och arom. För mer information om vad som händer vid lagring så kan du läsa mer om detta i vår artikel om att lagra cigarrer. Täckbladen packas i balar om cirka 55 till 70 kg och lämnas sedan att lagras. Det är vanligt att de på detta sätt lagras i minst 2 år för att nå den grad av mognad och smakutveckling som man eftersträvar. Under denna period finns balarna i speciella lagerlokaler där temperatur och luftfuktighet är noggrant kontrollerad.
Gällande inlagan så går denna först till fabriksgolvet där man plockar bort den mindre stammen som löper längs med mitten av bladet. Denna vill man få bort då den inte ger någon attraktiv smak och även avsevärt kan försämra cigarrens beskaffenhet att kunna glöda jämnt och upprätthålla sin glöd genom hela rökningen. Inlagan packas sedan till balar, ofta i så kallade ”tercios” som är balar gjorda av bark från en specifik palm. Just processen med tercios är dyr då varje bal måste göras för hand, det har därför utvecklats andra metoder, men tercios är fortfarande vanligt. I dag blir det dock vanligare och vanligare att tercios består av någon form av säckväv eller motsvarande. Metoden har sitt ursprung från Kuba och är idealisk då den tillåter tobaken att åldras långsamt och kontinuerligt för att ta fram maximalt med smak, arom och glödförmåga.
Inlagan ligger i sin tercios i upp till 2 år, när detta är klart så flyttas bladen över till korttidsförvar till dess att det är dags att börja själva tillverkningen. Denna förvaring kan ibland bestå i att man lägger ner bladen i tomma fat från exempelvis romtillverkning och låter dem lagras där ytterligare en tid. Genom att göra detta så kan man få bladen att plocka upp ännu fler, och nya, smaker baserat på de cigarrer man tänkt att tillverka.
Det var lite kort om hur balning och lagring kan gå till inom cigarrens värld. Givetvis ser allas processer lite olika ut och är beroende på vad som är tänkt att tillverkas av de specifika bladen. Men någon form av balning och andra lagring sker i de absolut flesta fall.
Varje cigarrmodell har sin unika blend, med blend menas den blandning av olika tobaksblad som cigarren ska innehålla. Det är alltså receptet för cigarren kan man säga, och tillsammans med dess regi (vilka blad som ska användas på vilken plats i cigarren) så utgör blenden alltså en av de 2 faktorerna som skapar en cigarr. Att skapa ett recept är inget för en lekman och kräver många många år av erfarenhet och precis som för whisky, vin, eller många andra komplexa processer så är möjligheterna oändliga.
Skaparen av en cigarr ska ta ställning till vilket land tobaken ska komma ifrån, vilken region tobaken ska komma ifrån, vilket plantage tobaken ska komma ifrån, var på plantan bladen har vuxit, hur plantan har vuxit (skugga, direkt sol, båda), bladets generella utseende, och så vidare. Detta görs alltså för varje blad i cigarren och en cigarr kan innehålla allt från cirka 3 blad och uppåt (vanligen 3 till 7 blad). Som sagt så görs receptet i kombination med regi, det vill säga vilket blad som ska sitta var på cigarren.
Innan bladen kommer in i rummet där de rullas så hamnar de i ett rum där de ska sorteras upp så att rullarna sedan får en hög med varje typ av blad som ska finnas i cigarren. Men innan de kan börja sortera bladen så måste deras fuktnivå optimeras efter långtidslagringen. Detta är en extremt viktig faktor för att säkerställa att varje cigarr blir av högsta kvalitet.
Är inte fuktighetsnivån korrekt när cigarren ska rullas så kan bladen spricka. Fuktighetsnivån i detta skede kan också påverka hur rökbar cigarren blir i framtiden, om den rullas med för torr tobak så har cigarren större benägenhet att spricka innan den når slutkund. Om den är för fuktig så kan draget bli för lätt när sedan cigarren når rätt fuktighetsnivå då cigarrullaren har rullat cigarren med ett tryck som är anpassat till de fuktiga (och därmed något svullna) tobaksbladen. När de sedan torkar till rätt nivå så krymper de och draget blir för lätt.
När bladen nått korrekt fuktighet så tas de alltså in i blending-rummet. Det är här som man komponerar ihop rätt blandning av tobaken genom att sortera bladen enligt det recept som alltså finns för varje cigarrtyp. Kombinationen av blad sorteras för hand och läggs i små fack i en större trälåda som sedan ska ut till golvet där cigarrerna rullas.
Efter en lång och mödosam process så är det äntligen dags att skapa själva cigarren. Detta görs i 2 steg, först buntning och sedan rullning. Ibland jobbar man i par där en buntar och en rullar, i andra fall är det en och samma person som gör båda jobben.
Buntningen är extremt viktig för att cigarren ska smaka rätt, både gällande själva smaken samt när vilken smak ska framträda under rökningen. Oftast används en metod som kallas entubarmetoden och är den äldsta kända metoden för buntning. Tekniken består i att man skapar tuber av varje enskilt blad innan man buntar ihop dem. Detta säkerställer att cigarren får en jämn glöd och ett stabilt luftflöde som varken är för hårt eller för löst när man sedan puffar sin cigarr.
När en bunt är klar så täcker man inlagan med ett omblad. Detta omblad är noggrant utvalt för just den cigarrtyp som tillverkas, utöver att hålla ihop inlagan så ger även ombladet smak åt cigarren. När ombladet är på plats så placeras den ”nakna” cigarren i en trä- eller plastform på vilken man sedan tillsätter ett jämnt tryck. Detta gör att cigarren får korrekt form för den vitola som den ska ha. När cigarren plockas ut ur formen så har den fått rätt form och gördelstorlek. Innan man går vidare till nästa steg så görs tester för att säkerställa att draget i cigarrerna är tillfredsställande.
Om cigarren klarar dragtestet så går den vidare från buntaren till rullaren (vilket, som sagt, kan vara samma person). Rullaren inspekterar varje täckblad och väljer ut den bästa delen, de skär sedan ut en lämplig del med ett verktyg som kallas ”chaveta”. Verktyget är ett vasst blad som är format som en halvmåne. Täckbladet sträcks sedan varsamt ut runt cigarren, här är det viktigt att det blir jämnt och tätt från foten ända upp till huvudet på cigarren.
För att täckbladet ska fästa bättre så används ett vegetabiliskt lim. Det sista, och svåraste, momentet är att sätta dit huvan, det vill säga den lilla bit av blad som ska täcka huvudet på cigarren (den del man sedan snoppar när det är dags att röka). När allt är klart så inspekterar rullaren cigarren och bedömer om den är värdig att gå vidare. Som om inte detta vore nog så inspekteras cigarren av en speciellt tränad expert som i detalj går igenom cigarren så att den är korrekt formad och innehåller rätt mängd tobak.
När cigarren har passerat alla kontroller så förs de till speciella lagringsrum där de läggs i kabinett gjorda av ceder. Här saktas fermenteringen ner ytterligare och överflödig fukt försvinner. Denna process gör också att smakerna harmoniseras ytterligare. Rummen kontrolleras noggrant för att hålla rätt temperatur och fuktighetsnivå, med mycket god ventilation. Efter några veckor i lagringsrummet går cigarrerna vidare till nästa station. Det är inte alla cigarrtillverkare som har detta moment, medan andra låter cigarrerna lagras såhär i flera år.
Efter att cigarrerna legat i lagringsrummet så behöver de sorteras efter färg. Det finns cirka ett dussin grundfärgsklassificeringar och över 60 stycken nyanskategorier. De personer som gör sorteringen kallas för seleccionadoras och behöver alltså kunna alla kategorier på sina fem fingrar, något som kräver många års erfarenhet. När cigarrerna är sorterade så buntas de ihop baserat på färg och nyans så att alla cigarrer i en låda är så lika varandra som möjligt.
Sist men inte minst så ska nu cigarren få sin gördel. Gördeln måste sitta på exakt samma ställe på varje cigarr, det kanske låter enkelt men det kräver en viss teknik att få på gördeln så att den sitter snyggt. När gördeln är på plats så återstår bara att lägga cigarren i sin låda, i vissa fall kläs cigarren in i cellofan eller läggs in en tub av metall eller plast. Cigarrerna slängs inte bara ner i lådan utan varje enskild cigarr läggs i så att gördeln pekar uppåt och det ska se så jämnt och enhetligt ut som möjligt. När allt är klart så är det dags för cigarrerna att påbörja sin långa resa till återförsäljare runt om i världen, och slutligen hem till dig så att du kan avnjuta ett par timmars rökning.
För dig som har följt hela vår serie om hur en cigarr blir till så förstår du nu vilket enormt arbete och hur mycket tid som lagts ner på varje individuell cigarr. Detta är även ytterligare ett exempel på vilken skymf det är att jämföra cigaretter och cigarrer.
Hos oss handlar du tryggt och säkert. Hela sidan är krypterad och du betalar säkert med Swish, Kort eller Faktura.
.png)
Logga in
