Paradiso Revelation Legend är en cigarr som börjar med att portionera ut lagom doser av smaker för att sedan, ungefär halvvägs in, bli en smakbomb som sänder ut en komplex flora av smaker som hela tiden rör på sig. Cigarren är därför en kandidat för provningar och tillfällen där man har tid att lägga fokus på smakerna.
Konstruktion – Paradiso Revelation Legend
Det finns inte mycket negativt att säga om konstruktionen på denna cigarr, om vi börjar med utseendet så har det chokladbruna täckbladet endast små ådror och sömmarna är nästan osynliga. Detta ger ett nästan silkeslent intryck. Ytan är lätt oljig och färgen är hyfsat jämn över hela bladet. Det märks att My Father, märket bakom Paradiso, vet hur man rullar en cigarr. Draget ligger under hela rökningen där man vill ha det, varken för trögt eller för löst. Glödlinjen seglar fram rak som ett streck och det är sällan det uppstår ett behov av manuell justering. Pinnen levererar rikligt med rök som ger en tjock och krämig känsla.
Smaker – Paradiso Revelation Legend
De första puffarna ger en söt och kryddig smak och snart stiftar man bekantskap med toner av nötter och cederträ. Den för märket typiska kryddigheten brukar vara mycket framträdande och det är den även här men dock inte lika kraftfull som andra cigarrer från dem. Efter ett tag höjs sötman och med detta skapas toner av hemgjord kola. Kroppen ligger runt medium, det är ingen smakbomb utan den levererar en lugn men konstant ström av smaker så här långt. I början av andra tredjedelen kommer det fram smak av bär som påminner om björnbär, boysenbär och lite svarta vinbär. Dessa mer fruktiga smaker karaktäriserar hela anda tredjedelen med lite sällskap av den kola-liknande sötman. Efter ett tag kommer även en krämighet fram som hjälper till att föra fram smakerna och göra dem mer tydliga. När man kommit ungefär halvvägs in på cigarren så har den öppnat upp sig en hel del och nu blivit en smakbomb, man bjuds på bär, sötma, krämighet, krydda, kola, ceder och russin. Sista tredjedelen är en komplex upplevelse där ingen smak har en tydlig ledartröja, smakerna snurrar runt och byter plats med varandra hela tiden. Smaken a av kola och krämigheten tenderar dock att bryta igenom oftare än de andra.