Nyheterna duggar sällan tätt från de gamla anrika cigarrtillverkarna och Montecristo är inget undantag. Så sent som 2013 presenterades dock Montecristo Double Edmundo under Habanos Festivalen i Havanna, som första nyhet i core-sortimentet sedan 2006. Denna cigarr har en gördelstorlek om 50 och är således en ganska grov pjäs. Den är även utrustad med Montecristos nya gördel som, enligt oss, har fått sig en rejäl uppryckning med "gold fleur de Lys" och lite annorlunda text. Vitolan klassas som en Dobles.
Konstruktion - Montecristo Double Edmundo
Täckbladet är troligen ett av de slätaste som finns, kanske bara slaget av Cohibas Behike-serie. Foten på cigarren är välfylld och hela cigarrens längd verkar vara jämnt fördelad utan svampiga eller för hårda partier. Många tecken på att man inte tummat med konstruktionen med andra ord. Glöden beter sig utan anmärkning och själva vitolan känns mycket stadig i handen, en ganska lång cigarr men utan den där extremt stora gördelstorleken som vissa tenderar att ha. Det är givetvis dock en smaksak.
Smaker - Montecristo Double Edmundo
Cigarren börjar lugnt genom att visa upp sin mediumkropp, smakerna ligger där även på en ung cigarr som inte lagrats särskilt länge. Även om en Double Edmundo mår bra av 2-3 års lagring och även klarar upp mot 10-15 år utan problem dock utan att utvecklas nämnvärt. Smakerna under den första tredjedelen påminner om trä, tobak samt lite jordnötter och en allmänt krämig känsla. Tar man långsamma drag så får man även fram lätta toner av körsbär. Den är generellt mycket smak, även om de ligger på en mediumkropp och alltså inte är direkt starka.
Under andra tredjedelen så lugnar smakerna ner sig något, kvar är smak av trä och den där krämigheten som fanns även i början. Det produceras även mycket rök.
Den sista tredjedelen så vaknar smakerna till liv igen, med klassiskt kubansk "Twang" (en twist som är svår att förklara). Krämighet och träsmak finns kvar men blandas nu med mer söta smaker. Mot slutet så avbryts finalen ganska abrupt och cigarren talar tydligt om att det är dags att avsluta. Detta kan reta vissa medan andra tycker att det är lite av tjusningen. Man lämnar motvilligt ifrån sig cigarren med en känsla av att vilja ha mer, en härlig känsla eller bara en jobbig känsla? Det är helt upp till dig och det humör du är på.