La Flor De Cano Cigarrer

Märket startades 1932 av Juan Cano Sainz i Havanna, Kuba. Juan hyrde in en cigarrmakare för att rulla cigarrer på hans köksbord, försäljningen tog snart fart och Juan fick snart hyra in ytterligare en cigarrmakare. Framgångarna fortsatte och snart startades ett företag med namnet La Flor de Cano. För att driva bolaget så fick Juan hjälp av sina två bröder Alfredo och Aurelio, Alfredo tog hand om ekonomin medan Aurelio hjälpte till med inköpen av råvaran. 1939 började Juans son Ernesto J. Cano att jobba i företaget medan hans bröder tog sig an andra utmaningar utanför företaget.

Behovet av expansion var stort då företaget fortsatte att växa, man hyrde nu mer utrymme på adressen 45 San Jose Street i Havanna. La Flor de Cano växte snart ur även dessa lokaler och flyttade till 618 Manriquez. Det fanns dock ingen hejd på framfarten så endast två år senare så fick man åter flytta och nu bar lasset till Figuras 109 där hela andra våningen hyrdes. Juan hade nu 200 anställda i sitt företag.

År 1951 var det dags att modernisera tillverkningen av cigarrer, Juan fick dock inte tillåtelse av nuvarande hyresvärden att sätta upp alla dessa maskiner så än en gång fick de flytta och den nya adressen blev 301 San Gabriel i gamla stan, Havanna. Här skapades en hypermodern fabrik som huserade 300 anställda och cirka 30 maskiner. Tack vare denna semi-maskinella tillverkning så kunde fabriken nu spotta ut över 5000 cigarrer per dag.

Under andra världskriget så knackade en okänd man på dörren och ville köpa cigarrer i tusental. Trots ihärdiga försök att avfärda mannen så kom han hela tiden tillbaka. Till sist sa Juan till sin son att ge mannen ett riktigt högt pris bara så att de blir av med honom. Mannen accepterade och det visade sig sedan att denne man jobbade för den Brittiska Armen och skulle köpa in cigarrer till alla soldater. Namnet La Flor De Cano spred sig sedan snabbt över världen och affärerna tog ännu mer fart.

1955 dog Juan Cano Sainz och hans son Ernesto tog över och styrde skutan fram till revolutionen då all cigarrtillverkning nationaliserades på Kuba. Castros regim tog över fabriken och alla kundfordringar, det som var kvar åt Ernesto var en plats i cigarrexportörernas förening där han satt i 9 år.

Kravet på att gå med i kommunistpartiet var helt emot Ernestos moral och principer, han tog med sig sin familj och flydde till Miami, Florida. Här fick de genom vänner möjlighet att jobba och bo, dock till minimumlön och familjen levde i fattigdom. Ljuset kom 1964 då tobaksbolaget Philip Morris fick upp ögonen för Ernesto och erbjöd honom jobbet som generalagent för plantagen i Valencia, Venezuela. Här jobbade han kvar till 1968 då han gick över till General Cigar and Tobacco Co i Tampa, Florida. Där fick han flera olika höga roller och startade upp flera olika odlingar och produktioner. Många av vilka fortfarande finns kvar än idag.

Ernesto drog sig tillbaka från industrin 1986 och fortsatte sitt liv i Tampa, Florida. Han dog 28:e juli år 2000 men innan dess hann han uppleva sitt eget märke La Flor de Cano återuppstå. Även amerikanerna kunde nu uppleva märket genom att även tillverkning skedde i Dominikanska Republiken vilket inte ligger under det amerikanska embargot mot Kuba. På lådorna kan man läsa en hyllning till Ernestos hans pappas arv till den välsmakande cigarrkulturen.